Det godaste...

Jag köper sällan inbundna böcker. Mycket beroende på priset givetvis, sedan att jag sällan är så "sugen" på en bok att jag inte kan lugna mig lite tills den kommer i pocket. (Lite samma känsla kring bio, varför inte vänta till dvd:n..) Sist men inte minst är ju pocketen ett så trevlig format, enhandsfattning fungerar och den går smidigt att kasta ner i väskan.

Med detta sagt innehöll min senaste bokbeställning enbart inbundna böcker. I det här fallet var jag faktiskt så sugen på Diana Gabaldons senaste (Som ett eko) att jag gladeligen betalar 190 istället för 37 kronor. Så härligt lättlästa, urlånga böcker med skotska män inblandade.  

Men för att höja den litterära kulturstatusen fick även Ormen och De dödas Ö av Dagerman följa med. Dessa ser jag oerhört mycket fram emot att läsa! Jag vill också gärna ha denna inbundna nyutgivning komplett, det är nämligen en fantastisk fin design på böckerna.

Sist (och också minst) var Marcus Birros bok Att leva och dö som Joe Strummer. Jag läste Birro första gången när jag var sisådär 13 år runt 1996, och efter det har jag konsumerat allt han skrivit. Jag har väl haft lite blandade känslor till böckerna. Svarta vykort fungerade inte riktigt för mig medan flyktsoda var riktigt bra. Vi får helt enkelt se om denna faller mig i smaken..

Såg en litteraturfrågelista på en blogg.. här följer mina svar:



Som läsare är jag: En periodare. Jag har svårt att förstå människor som alltid har en pocket liggande vid sängkanten och läser ett kapitel varje kväll innan läggdags. Ungefär likasvårt som jag har att förstå människor som köper ett paket läkerol och sedan tar en till två tabletter om dagen när de känner sig lite torra i halsen. Jag är en glupsk läsare, och när jag stöter på en bok jag gillar så prioriteras den framför alla andra aktiviteter.

Som bloggare är jag: Ny. Och slits mellan viljan att publicera någorlunda regelbundet, samt hålla någon slags höjd på inläggen. Jag är rädd att hamna i "idag så var jag på promenad, och sen åt vi mat. Nu ska vi kolla på nyheterna"-träsket på grund av min vilja att uppdatera.

Senast lästa bok: Ja, det här är ju nära på genant, och jag var mycket nära att hänge mig åt lögnerier. Men det var Nyckeln till mod av Nora Roberts. Jag rekommenderar den inte.

Senast påbörjade bok: Det brinnande havet av Erik Eriksson. Jag har en fäbless för historiska romanserier, men den här lyckas jag inte för mitt liv komma in i? Men jag vågar aldrig påbörja en bokserie utan att ha alla delarna hemma och är därutöver rätt envis, vilket gör att jag tvingar mig igenom även de mindre lyckade köpen.

Senast köpta bok/böcker: Oj då, det kom ett ganska stort lass från bokus nyligen. Bland annat innehållande Tysk höst av Stig Dagerman, lite kokböcker, samt Per Anders Fogelströms stadserie.

Favoritdeckarförfattare: Jag läser inte deckare. När jag var yngre läste jag gärna de gamla pysseldeckarna a la Agatha Christie. Hade också någon period med Henning Mankell. Men i vuxen ålder har jag inte läst en enda.

Jag läser allt av: Tja, ingen som löpande publiceras nu förutom Marcus Birro och Ken Follett kanske. Det är mer så att det är vissa författare jag försöker läsa allt av i efterhand. Så som Dostojevskij och Dagerman. Sedan har jag köpt Göran Häggs 1001 böcker du måste läsa innan du dör, och ur den finns det många böcker jag vill läsa.

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Politisk och samhällsskildrande litteratur. Mycket från Ordfront. Kokböcker.

Förutom svenska läser jag gärna: Jag läser helst på svenska. Även om jag vet att översättningen är sisådär, så ligger svenskan så mycket närmare. Helst läser jag svensk litteratur, det känns som man kommer författarens mening och syfte närmast så.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Tysk Höst av Stig Dagerman, samt något av Joyce Carol Oates.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Just Kids av Patti Smith. Speciellt efter jag sett Göran Greider tala sig varm över den hos Malou.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Efter Husmoderns presentböcker. Jag är barnsligt förtjust i dessa tidigt 1900-tals böcker beskrivande allt från hur du håller en middagsbjudning, vem som går först upp för en trappa, hur du ska hälsa på stan samt hur du tar hand om dina barn.

Jag är inte mycket för söta bakverk, eller sött överhuvudtaget. Därför lämnade Leilas "A piece of cake" ganska mycket övrigt att önska. Hennes bakverk är inte bara av det söta slaget utan de är, generellt, mycket söta. Men nu när hennes nya bok "One more slice" kom ut kunde jag inte hejda mig när det stod lockande ord som surdeg, pizza och pasta på framsidan.

Så mitt nästa projekt blir att för första gången tillverka egen pasta. Leila skriver att det går så lätt med endast mjöl, ägg och en pastamaskin men jag ger mig tusan på att det går lika bra med mjöl, ägg och en kavel. Åtminstone när jag inte tänker göra något mer avancerat än jätteravioli. Vi får se om jag blir motbevisad.

En av de absolut största bokupplevelser som jag haft var i 14-års åldern då jag läste Bränt Barn av Stig Dagerman. Det var något i den mörka skildringen och det vackra språket som totalt fångade mig. Jag läste den gång på gång och vek små hundöron på sidor med speciellt vackra ord. Sedan lånade jag ut den där boken till en kompis som med samma omsorg som jag vikt ner sidorna vek upp dom för att hålla boken i fint skick. Det är så olika hur vi tänker.

Av någon anledning har jag inte läst något mer av Dagerman, men nu har nyutgivning skett av "Bränt barn" och "Tysk höst" och i höst följer fler utgivningar. I detta nu är Tysk höst på väg hem till mig och mina förväntningar är stora! Jag får återkomma med en recension.