Jag ger er: Mamma Katarinas köttbullar

Eller njae, fast jo. Receptet ligger i en stor tjock pärm som jag ärvt efter min mamma. Det är ett urklipp från ett 70-talsmagasin och beskriver hur du gör köttbullar som smakar som mammas. En nypa socker är svaret och annonsmakare är sockerbolaget (jävigt kan tyckas?). Inte så genuint och mammigt alls kan tyckas, men det var de här köttbullarna jag växte upp på och de är de godaste jag vet i kategorin "vanliga köttbullar". Jag menar, det är ju smarrigt att hacka i chili, eller smaksätta med parmesan, men ibland önskar jag bara den milda köttsmaken tillsammans med mycket vitpeppar.

Den där pärmen är en historia för sig. När jag var liten fick jag inte helt sällan ett ryck och önskade sortera alla recept. Jag rev ut varenda ett och la de i olika högar beroende på om det var ett pastarecept eller matbrödsrecept. Detta tog kanske ett par timmar. Sedan skulle recepten varsamt läggas i plastmapparna så att alla syntes. Detta tog cirka 10 minuter eftersom jag tröttnade genast och bara vek ihop recepten i buntar och tryckte in dom. Så ser pärmen ut än idag, och det är faktiskt lite charmigt.

Mamma Katarinas köttbullar (4p)
500 g blandfärs
1/2 dl ströbröd
1 dl grädde (eller mjölk)
1 ägg
1/2 tsk socker
1 1/2 tsk salt
1-2 tsk vitpeppar (gärna färskmalen) och snåla inte här, det ska verkligen smaka vitpeppar! Vågar du inte smaka på färsen rå steker du en miniköttbulle först för att smaka av.
1 finhackad lök

Så här gör du:
1) Häll grädden över ströbrödet och låt det stå en stund. Svetta samtidigt löken i smör i en panna.
2) Blanda ihop alla ingredienser ordentligt och rulla bollar. Blöta händer är ett tips.
3) Stek de gyllenbruna i smör.
4) Ät några nystekta på en rejält smörad knäckemacka. Ät några till bara som de är.
5) Servera resten (men göm några till dig själv som du njuter kalla på frukostmackan!) med till exempel potatis, brunsås och lingon (om du är lagd åt det traditionella hållet).






Ugnsrostade rödbetor med chevré

Det är rätt kul. När jag tänkte ut den här maten ansåg jag mig tänka i färg och form. De djuplila röda rödbetorna, med de späda orangea (oranga? orancha?) morötterna, den vita smuliga chevrén och till sist de mandelformade pinjenötterna. Detta skulle bilda en vacker färgpalett, och resultatet skulle se fräscht och lockande ut. Ehum, jag presenterar:



Tji fick jag, för att uttrycka de milt. Jag undrar om det inte är matveten som drar ner helhetsintrycket? Den och pancettan som är misstänkt lik undertillagad bacon.

Men! Ett rätt hade jag, smakerna fanns där. Sötma från morot och rödbeta, sälta från mjuk ost och pancetta, samt den underbara feta krispigheten i rostade pinjenötter, så skynda att prova själva. Är ni inte lika mycket av kolhydratjunkie som jag skippar ni matvetet till. Men gott blir det med matvetet om ni rör i smält chevré och färsk rosmarin.

Ugnsrostade rödbetor med chevré

Färska rödbetor
Små späda morötter
Salt
En bit chevré
Pancetta
Pinjenötter

Så här gör du:
1) Tvätta och skrubba rödbetor och morötter. Kör in de i 200 grader. Beroende på storlek kan tillagningen ta mellan 20 min till en timme så du får sticka ner en kniv i rödbetan med jämna mellanrum och se om den är mjuk.
2) Under tiden steker du pancettan samt rostar pinjenötterna i en panna.
2) När grönsakerna gått klart saltar du dem samt lägger de på en tallrik och toppar med pancetta och pinjenötter och en liten kvist grönt (om du är lagd åt det piffiga hållet).



Det är förmodligen gott att ringla lite honung över härligheten. Jag hade ingen honung men tänkte att en balsamvinägerreduktion nog skulle göra susen. Började tålmodigt koka ned balsamvinägern och skulle tillsätta lite socker för att höja sötman. Problemet var bara att sockret hade klumpat sig och föll ut i ett stort stycke ner i vinägern. Jag fiskade upp den mesta tyckte jag och lät den koka vidare. Men nu hade jag skapat balsamknäck istället, inte att rekommendera (och ett helvete att få kastrullen ren!) Men en mer lyckad balsamvinägerreduktion passar nog bra till detta, låt er inte avskräckas av mina misslyckade eskapader i köket.


Litet tips: Stekt sparris med valnötter


 
För mig handlar mat mycket om konsistenser. För att göra den grillade eller stekta sparrisen lite godare är därför ett tips att toppa med lite grovhackade valnötter! Passar fint som tillbehör eller så hyvlar ni över lite parmesan och serverar som en förrätt.

Chili- och serranomacka samt Pesto- och mozarellamacka

Nu dunstar vi till Kroatien i en vecka och njuter! Under tiden kan ni roa er med den enkla vardagsmaten varma mackor! Vi har tagit den genvägen rätt många kvällar när inspirationen tryter och värmen gör att du inte orkar stå länge vid spisen.

Här är två enkla varianter:

Chili- ost- och serranomacka



Grundar med ett gott surdegsbröd, brer med bregott, penslar chilisås över och lite chiliflakes. Saltar, pepprar och toppar med en god hårdost, samt några skivor serrano och på toppen några skivade tomater. Sedan är den toppad med färsk oregano. Lite som pizza blir det, men nästan godare!

Pesto- och mozarellamacka



Här brer jag brödet med grön pesto, lägger på mozarella och salt, peppar samt torkad oregano. När den gått klart i ugnen toppar jag med serrano och lite färsk timjan. Mumma!

Sommarsallad

Middagstips till er som vill överleva värmeböljan, den erbjuder både sött och salt i en härlig kombination, och med några glas vatten till så kan det vara den ultimata sommarmaten.



Det ni ser är skivade tomater, tunt skivad gul lök, halverade jordgubbar, smulad fetaost och serranoskinka på toppen. Svårare än så behöver det inte vara.

Rhode Island till ost- och skinksallad

Det här är en riktig klassiker! Glöm alla prociutto och mozzarellasallader med örtvinägrette, eller tomatbulgursallander med basilikacréme. Varför inte pigga upp vardagen med en hederlig ost- och skinksallad med rhode island?



Rhode island är inte ett dugg amerikansk utan en svensk uppfinning. Den består vanligen av grädde, majonnäs, chilisås och konjak, men så här gör jag:

Rhode Islandsås

1 dl majonnäs (hemvispad är godast)
1 dl gräddfil
0.5 dl chilisås
Någon sprit eller någon syra (lite konjak om du råkar ha det hemma, eller kanske lite pressad citron. Jag tog en slurk av de kvarvarande midsommarsnapsarna och det blev riktigt bra!)
Salt, peppar

Rör ihop oavstående och servera till en sallad eller skaldjur.

Gorgonzolapasta med oxfilé

Ibland är det trevligt med lite vardagslyx. Som oxfilé en vanlig tisdag, speciellt om din närbutik har rea på färsk svensk oxfilé, annars kan det nästan anses lite dekadent, så har er affär inte rea funkar det ju med rostbiff eller något annat gott kött.

Min sambo beställde just gorgonzolapasta med biff på en restaurant hörom veckan och blev rätt besviken. Men konceptet kändes ju gjutet så jag var tvungen att göra något liknande hemma, och det blev hur gott som helst. Bara ni inte snålar på gorgonzolan.

Gorgonzolapasta (4p)

Tagiatelle för 4p
Oxfilé
2 dl grädde
1 paket gorgonzola
Citron
1 vitlöksklyfta
Salt, peppar
Persilja

Så här gör du:

1) Putsa oxfilén, samt salta och peppra den rikligt runt om. Stek den i smör så att den får fin färg. Stick i en stektermometer och låt den gå på 125 grader tills innertemperaturen är 55-60 grader. Låt den vila en stund innan du skär upp den.
2) Under tiden kokar du pastan enligt anvisningen på förpackningen.
3) I pannan du stekt kött i rör du i grädden samt gorgonzolan. Låt osten smälta och riv i en vitlöksklyfta och pressad citron efter smak. Smaka av med salt och peppar.
4) När pastan är färdigkokt häller du av den och blandar i den i gräddröran, rör om så att såsen blandas ordentligt med pastan.
5) Servera med lite persilja på toppen och mer nymalen svartpeppar samt skivad oxfilé. Mums!





Balkansk köttfest

Älskade köttbutik. Det här fick vi för 30 kronor.



Cepaci, cepacikorv och plescavija-spett. Vi åt det med blandade grönsaker (morot, lök, paprika) som gått i ugnen med örter och olivolja. En halva bosniskt bröd. Och en stoor klick pindjur inhandlad på ÖoB, den var urgod, så det är ett tips!


Reducerad tomatsås till pasta

Jag har en bild av att det är något väldigt svenskt över vår vilja att sleva på såssked efter såssked över vår pasta? Går du på ett sånt pastabufféställe för 50 spänn så är det vanligen mer sås än pasta i tallriken. För att kunna förtära dessa såsmängder krävs det att den är lite lagom smaklös, tänk en jättekastrull bechamelsås med lite riven ost i och ett paket bacon så har vi ost- och baconsås. Eller en tomatsås som är lite lagom blaskig. Jag får också för mig att italiernarna i betydligt högre grad reducerar sina såser till en smakexplosion som en matsked av varsamt rörs ner i pastan. Tänk pesto.

Vad detta beror på vet jag inte, dåtidens potatis- och salta silltallrik kanske krävde en riktig hög med löksås? Vår pasta kanske aldrig varit av samma kvalite som italienarnas? Vi kanske bara gillar såsens kleggighet?

Häromveckan gjorde jag en reducerad tomatsås, detta innebär helt enkelt att jag svettade en soffrito, lät en slurk balsamvinäger koka in, tillsatte burktomater av bra kvalitet samt torkad oregano och tomatpuré. Lät detta koka länge tills det blivit rätt tjockt. Smakade av med honung, färsk hackad oregano och salt, peppar. Jag rörde sedan ner såsen i pastan och serverade med smulad fetaost (märks det att min lokala butik har rea på fetaost?), stekt sparris och mer färsk oregano. Mumsigt!


Baconlindad sparris

Underbara svenska färska sparris! Jag har vid några tillfällen nu fått tag på lokalodlad späd sparris i tjocka knippen och det finns inte mycket som slår den! Vanligtvis ruskar jag bara runt den i pannan med olivolja och kryddar med salt, peppar och river lite parmesan över. Men det är just salt och fett som passar så fint till sparrisen. Och vad är mer salt och fett än bacon? Därför provade vi på midsommarhelgen att grilla små sparrisknippen inlindade i bacon och det var urgott. Det funkar säkerligen mycket bra att linda parmaskinka eller serranoskinka eller pancetta runt likaså.



Krispigt salt bacon mot sparrisen är verkligen kärlek!


Snapssånger

Jag dricker inte snaps utan en sång. Det har jag ärvt från min familj där sången är mer i fokus än snapsen. Själv försöker jag fokusera på sången först, för att sedan med liv och lust njuta av snapsen. Det är ju så gott! Men alla är ju inte lika vana vid snapssånger som jag, och då är dessa servetter himla trevliga. Välkända melodier med snapstexter där alla kan vara med och sjunga.



I år köpte vi ett paket med snapsar, jag gillar det eftersom man får prova lite olika och alla har ju sina olika smakkamrater verkar det som. Bäska droppar är till exempel bäst som en liten matsmälterihjälp efter maten.



Men nu är det väl bara att vänta tills jul innan det blir snaps igen. (Eller dricker man det på kräftskivan?)


Ljummen matvetesallad med feta och bacon

Jag har fått dille på matvete, det har en så trevlig nötig smak och trevligt tuggmotstånd. Oftast använder vi det som tillbehör till någon gryta eller sås, ungefär som ris traditionellt används. Vissa använder det i sallad, vilket egentligen var min tanke här. Men min sambo är lite motvillig till kalla gryn, pasta eller vete i salladen vilket gjorde att det fick bli en kompromiss.

Jag stekte bacon och lök och hackad rosmarin i en panna, när det fått fin färg blandade jag i den kokta matveten och en dl grädde samt ett paket fetaost. Detta fick gosa ihop sig en stund samt svalna lite. Då rörde jag i peppar och lite sallad från balkongen.



Ruskigt enkelt, gott, rätt salt så kom inte på tanken att tillsätta ytterligare salt. Fetaostens och baconets sälta räcker gott. Det blir även väldigt matigt i och med allt fett så en liten portion räcker, fyll på med mer gröna blad om du vill ha en fylligare tallrik.






Paella á la Mon

Finns det något trevligare än att laga mat utomhus? Sitta och hacka, ta en klunk vin, slänga i det hackade i pannan och stå och röra. Krydda maten med den friska luften.

Under midsommarhelgen lagade vi paella i en muurikka. Vi skruvade av benen på den och placerade den i grillen, det fungerade bra, men blev väldigt varmt så det var bra att jag förkokade riset! Men det var inte utan att jag kände mig lite som Per Moberg när jag stod där och svettades i röken och vände runt paellan med en rejäl slev. Lite macho sådär.

Vår paella blir lite speciell eftersom vi både har skaldjurs- och kycklingogillare i familjen. Men den blir ack så god!

Paella á la Mon (4p)

3 dl långkornigt ris
5 dl vitt vin
4 dl buljong (jag hade i en klutt fond de chef kött)
Ett paket saffran
1 tsk torkad dragon
1/2 tsk gurkmeja
150 g lufttorkad chorizo
olivolja
3 strimlade paprikor (olika färger är fint)
1 lök i skivor
2 hackade vitlöksklyftor
En ask körsbärstomater i halvor (jag hade ett paket romanticatomater)
Lite paprikapulver
2 dl gröna ärtor
Salt, peppar
150 g Serranoskinka i munsbitar


1) Koka riset på spisen med 3 dl vin och 4 dl buljong som vätska. Mortla saffranen och dragonen och häll ned hälften i riset innan det kokat klart. Blanda i gurkmejan (mest för färgens skull)
2) Skär chorizon i ganska tunna bitar och stek dessa i rejält med olivolja tills de släppt lite av sitt eget fett.
3) Blanda i paprika, lök, tomater och vitlök och rör ordentligt.
4) Tillsätt det nu kokade riset och häll på resten av saffran/dragonbladningen samt lite paprikapulver.
5) Häll på resten av vinet och låt det bubbla in.
6) Blanda i ärtorna samt smaka av med salt och peppar. Rör i serranoskinkan.

Njut!!






Rysk dragon - en följetong

Jag får nästan starta en rysk-dragon-kategori så mycket som jag skriver om den. I vilket fall är det en mycket lättskött växt, så pass lättskött att den lätt drar iväg till oanade höjder på bekostnad av min lilla rosmarin som står brevids solbehov. Så, jag tog helt resolut och klippte ned den ca 30 cm och torkade bladen på en tallrik några dagar tills de gick lätt att smula sönder.

De torkade bladen var dessutom något helt annat än de färska, nu luktar det faktiskt dragon när man sniffar i burken.



(Den här brutala nedklippningen var för ungefär en vecka sen och jag undrar om den inte nästan är tillbaka på samma höjd igen! Sic!)

Pasta carbonara

Det finns lite olika idéer om hur en carbonara ska tillagas. Italienarna håller sig ofta till någon typ av fläsk som pancetta eller guanciale (vilket är ett slags italiensk bacon gjort på kind och käke från grisen). Som ost används vanligen pecorino (hårdost gjord på fårmjölk) eller parmesan. Andra givna ingredienser är ägg och svartpeppar. 

Sedan har vi ju den amerikansk-italienska matkulturen, där vanlig amerikansk bacon kan användas samt ett tillskott av grädde i såsen. Jag gillar att piffa med lite lök och svamp också, blir lite matigare på det sättet.


Carbonara (4p)

Ett paket bacon
En hackad gul lök
En hackad vitlöksklyfta
En näve strimlad svamp
Två ägg
1 dl grädde
Riven parmesan eller annan ost
Nymalen svartpeppar
Persilja
Spagetti

Så här gör du:

1) Koka pastan enligt anvisningarna på paketet.
2) Stek bacon, när den fått lite färg tillsätter du löken, vitlök och svamp och låter detta mjukna.
3) Vispa ihop ägg och grädde och krydda med salt och peppar.
(1-3 är parallellaktiviteter)
4) Häll av pastan och rör i äggstanningen under omrörning. Den tillagas av pastans värme.
5) Rör i ost och de frästa grönsakerna och baconet.
6) Servera med rikligt med svartpeppar och persiljekvistar.


Räkresan

Jag äter inte skaldjur har länge varit en sanning för mig. En något jobbigt sanning då andra människor verka älska skaldjur med en sån väldig passion! Tänk bara hur många räkfrossor som saluförs, hur många skaldjursplatåer som äts vid de allra festligaste tillfällen. Jag har haft en känsla av att jag missat något stort!

Det här beslutet att jag inte gillar skaldjur togs någongång i 12-års åldern och sedan har jag hållt fast vid det. När jag var mindre och vi åt bakpotatis fick jag alltid en smarrig skinkröra medan de andra åt kräftstjärtsröror. När andra åt kräftor fick jag alltid pastasallad. Och när andra äter sushi ber jag om min utan skaldjur (och bläckfisk!).

Men sedan för ungefär ett år sedan bjöd en arbetskamrat på smörgåstårta på sin födelsedag, och jag kände mig tvungen att äta och det var nåt väldigt smaskigt i mötet kladdig majonnäs, dill, räkor och citron. Där började min räkresa som jag väljer att kalla den. Den har tagit mig, med mycket små steg till att jag idag kan känna mig vansinning sugen på en riktigt stor räkmacka med handskalade räkor. Igår åt vi på en uteservering här i stan och jag beställde en stor smörgås med skaldjursröra, räkor och kräftstjärtar och satte i mig hela härligheten med stor glädje. Det är häftigt hur man kan gå från att ogilla något, till att tycka det är ok, till att verkligen begära det!

Nu är det bara att fortsätta, det finns många av havets frukter kvar att upptäcka! Har ni gjort några liknande matresor?



Här borde vi kanske ha en bild av en räka, men de är inte så fotogeniquea som de otroliga violer som finns vid mina svärföräldrars torp.

Nuoc cham

När vi var i göteborg för några veckor fick jag för första gången stifta bekantskap med vietnamesiska vårrullar, och vad himla trevliga de var! Krispigt och kryddigt och lite starkt och härligt sojasalt. Dessa vårrullar består av ett rispapper (köps i asienbutik) som blöts upp och sedan fylls med vad man önskar samt rullas i hop och doppas i en vietnamesisk dipsås, nuoc cham. Men vi hällde själva dipsåsen i rullarna innan vi rullade ihop dom, smakerna sprids bättre så.

Under midsommarhelgen serverade vi dessa till lunch, vi fyllde våra med salladskål (kinakål), glasnudlar, morot samt massa koriander (det är den som ger mycket av smaken). Ofta har man räkor eller tofu i dessutom, men vi hade helt vegetariskt innehåll.

 

Receptet finns på många ställen, oftast utan soja, men jag gillade det tillskottet!

Nuoc cham (4p)

2 finhackade vitlöksklyftor
en bit finhackad färsk ingefära
hackad röd chili (vi använde en halv urkärnad sån vanlig från affären)
4 msk fisksås
1 msk kinesisk soja
2 msk limejuice
4 msk vatten
2 msk socker (vi använde mörkt muscavadosocker)

Så här gör du:

Blanda alltihop och njut!







RSS 2.0