Det godaste...

Skrev för länge sedan om Tysk höst som nyligen har nyutgivits. Det är, som jag trodde, en fantastisk bok. En beskrivning av efterkrigstiden i tyskland som berör. Jag skulle kunna skriva mycket om den men skickar er i stället till denna recension i Aftonbladet. Jag kan inte annat att hålla med, fram tills kritiken mot den pubertala tonen i Bränt barn som inte jag upplever, men vi är ju olika.

Så läs den ni som inte har! I september kan vi dessutom se fram mot nyutgivning av Ormen och De dödas ö, bådar gott inför höstens läsning!