Svampstuvning till fullkornscrêpes

Förra året plockade vi trattkantareller ända in i december. Det var jag oerhört tacksam för när jag skulle röra ihop en svampstuvning till crêpes häromdagen. Visst fungerar detta att laga med bara odlade champinjoner, men då får ni nog tillsätta lite buljong eller fond för att få fart på den. Jag använder champinjonerna som bulk och kryddar med trattkantarellerna.

Fullkornscrêpes med svampstuvning (ca 10 crêpes)

4 dl vetemjöl special med fullkorn
1/2 tsk salt
8 dl mjölk
2 ägg
Smör

Några matskedar smör
En hackad lök
En hackad vitlöksklyfta
5-10 skivade champinjoner beroende på storlek
Ett par deciliter färska trattkantareller (eller blötlagda torkade, eller en påse förstekta du har i frysen)
1/2 msk torkad timjan
2 matskedar vetemjöl
Några deciliter mjölk
Salt, peppar

Färsk timjan och parmesan till garnering

Så här gör du:

1) Sätt ugnen på 225 grader.
2) Börja med pannkakssmeten. Blanda mjölet och saltet och vispa i hälften av mjölken tills det är slätt. Häll på resten av mjölken och äggen och vispa ihop. Stek tunna pannkakor på medelvärme.
3) Gör nu svampstuvningen: smält smöret i en kastrull. Lägg i lök, vitlök, torkad timjan och svamp och låt löken mjukna. Strö mjölet över blandningen och rör runt. Häll på lite mjölk och vänta tills det tjocknar. Addera mjölk tills den har en ganska fast, men ändå simmig konsistens. Krydda med salt och peppar.
4) Fördela stuvningen i pannkakorna och rullaihop dom. Lägg de i en form och riv över parmesanost.
5) Låt gå i ugnen tills de fått fin färg. Repa över färsk timjan och servera!






Mjöd

Jag har alltid sett mjöd som vikingarnas dryck, och av någon anledning har jag kopplat det till att mjöd är ett slags fornnordiskt öl. Men ack så fel jag haft. Mjöd är ett vin bryggt på honung, och har druckits, och dricks över hela europa.

Vi fick en flaska i present för ett tag sen, och det har minst sagt en speciell smak. Jag tycker nog att det smakar något unket, och lite väl sött. Den här var 15 procentig, men jag har också provat brunneby musteris alkoholfria variant som var kolsyrad och snäppet godare.


Pljeskavica - balkans svar på hamburgaren

Det här kan vara bland det godaste jag vet.



Bosniskt bröd, ett tjock, fluffigt och lite segt vitt bröd bakat i vedugn. Vi köper våra nybakade i vår lokala köttbutik. Pljeskavica, alltså en rejält kryddad (med bland annat vegeta) tunn färsbiff. Även dessa köper vi i köttbutiken, hon gör sina på kalvfärs och en massa goda kryddor. Vad jag inte skulle ge för hennes recept på den  färsen! Brödet brer vi med färskost på ena halvan och en massa pindjur på den andra. Sedan fyller vi brödet med tomat, lök, paprika, fefferoni och den stekta biffen.

För er som inte har en magnifik köttbutik inom gångavstånd fungerar det med pitabröd. Ni kan också använda frysta cevapiçi (ungefär samma sak, men de är formade som små järpar), det finns på bl.a Lidl eller Netto. Alternativt kryddar ni själva eller använder Santa marias kryddmix för cevapiçi vilken är väldigt god.

Så nu har ni massa alternativ, för det här måste ni prova!

Mycket att göra..

Ni har kanske märkt att det är lite tyst här. Jag har nämligen mycket att göra, så pass mycket att jag hittade min stackars rågsur alldeles död i skafferiet i morse. Jag får lov att sätta en ny.

Men även om det är mycket nu så lagar jag ändå mat. Jag återkommer med massa goda recept i helgen!



Den kärnlösa druvan

Är det inte konstigt att vi kan ta fram vindruvor utan kärnor? Kärnorna är ju själva livet, chansen för druvan att bli fler druvor. Att vi kommit så långt i vår manipulering av växter att vi till och med kan ta ifrån dom deras chans att leva vidare.

Märkligt.

Bourgognevinets menlöshet

Jag älskar verkligen rödvin, det finns ingen bättre smakförhöjare än ett riktigt gott vin till en måltid. Men jag vill att vinerna ska vara kraftiga och smaka mycket. Kanhända kan det vara mina oraffinerade smaklökar som spökar, men jag kan inte för mitt liv förstå bourgognevinets storhet!

Färgen är så ljus, smaken är så tunn, och doften är så subtil. Jag har försökt gång på gång i olika prisklasser. Jag har druckit dom till många olika typer av mat (till och med till boeuf bourgogne!) men ändå lyckas jag inte gilla vinet.

Finns det några dryckeskunniga som kan tipsa mig om ett riktigt gott bourgognevin så att jag kan överbevisas? Eller är det bara så att de är väldigt milda i sin smak, och att det kanske bara inte är min stil?


Det här drack vi i fredags.

Konsums rabattkuponger och efterföljande snabbmat

Varje månad får vi ett utskick från Coop. Det är tidningen medmera, ibland en premiecheck, alltid fyra speciella rabatter. Dom där rabatterna är vanligen rätt generösa, vilket gör att jag har fantastiskt svårt att inte använda dem, även om det är produkter jag aldrig köper annars. Jag har köpt choklad, vilket jag aldrig äter. Grillolja som aldrig går åt. Askar med färskost som jag en dag före bäst före fått langa ner i någon omelett för att de inte ska gå till spillo.

Samt fiskpinnar, min sambo äter inte fisk och jag föredrar min utan ett tjockt lager panering. Men köpt är köpt och jag får stå mitt kast, exempelvis genom att stoppa fiskpinnarna i ett tunnbröd och hälla mängder med currydressing över. Det blev faktiskt gott (här tänkte jag dra en parallell till en större hamburgerkedjas fiskburgare, men det här var betydligt godare), och gick riktigt snabbt. Det vi gjorde var helt enkelt att lägga sallad, tomat, fefferoni, lök samt stekta fiskpinnar i ett tunnbröd. Sedan blandade jag en dressing av créme fraiche, massa curry, honung och salt och peppar och hällde över.



Varför får vi inte rabattcheckar på créme fraiche och honung istället!





Jag som läsare

Såg en litteraturfrågelista på en blogg.. här följer mina svar:



Som läsare är jag:
En periodare. Jag har svårt att förstå människor som alltid har en pocket liggande vid sängkanten och läser ett kapitel varje kväll innan läggdags. Ungefär likasvårt som jag har att förstå människor som köper ett paket läkerol och sedan tar en till två tabletter om dagen när de känner sig lite torra i halsen. Jag är en glupsk läsare, och när jag stöter på en bok jag gillar så prioriteras den framför alla andra aktiviteter.

Som bloggare är jag: Ny. Och slits mellan viljan att publicera någorlunda regelbundet, samt hålla någon slags höjd på inläggen. Jag är rädd att hamna i "idag så var jag på promenad, och sen åt vi mat. Nu ska vi kolla på nyheterna"-träsket på grund av min vilja att uppdatera.

Senast lästa bok: Ja, det här är ju nära på genant, och jag var mycket nära att hänge mig åt lögnerier. Men det var Nyckeln till mod av Nora Roberts. Jag rekommenderar den inte.

Senast påbörjade bok: Det brinnande havet av Erik Eriksson. Jag har en fäbless för historiska romanserier, men den här lyckas jag inte för mitt liv komma in i? Men jag vågar aldrig påbörja en bokserie utan att ha alla delarna hemma och är därutöver rätt envis, vilket gör att jag tvingar mig igenom även de mindre lyckade köpen.

Senast köpta bok/böcker: Oj då, det kom ett ganska stort lass från bokus nyligen. Bland annat innehållande Tysk höst av Stig Dagerman, lite kokböcker, samt Per Anders Fogelströms stadserie.

Favoritdeckarförfattare: Jag läser inte deckare. När jag var yngre läste jag gärna de gamla pysseldeckarna a la Agatha Christie. Hade också någon period med Henning Mankell. Men i vuxen ålder har jag inte läst en enda.

Jag läser allt av:
Tja, ingen som löpande publiceras nu förutom Marcus Birro och Ken Follett kanske. Det är mer så att det är vissa författare jag försöker läsa allt av i efterhand. Så som Dostojevskij och Dagerman. Sedan har jag köpt Göran Häggs 1001 böcker du måste läsa innan du dör, och ur den finns det många böcker jag vill läsa.

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare.

Vid hyllan för fackböcker letar jag:
Politisk och samhällsskildrande litteratur. Mycket från Ordfront. Kokböcker.

Förutom svenska läser jag gärna: Jag läser helst på svenska. Även om jag vet att översättningen är sisådär, så ligger svenskan så mycket närmare. Helst läser jag svensk litteratur, det känns som man kommer författarens mening och syfte närmast så.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Tysk Höst av Stig Dagerman, samt något av Joyce Carol Oates.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Just Kids av Patti Smith. Speciellt efter jag sett Göran Greider tala sig varm över den hos Malou.

När jag går på antikvariat letar jag alltid:
Efter Husmoderns presentböcker. Jag är barnsligt förtjust i dessa tidigt 1900-tals böcker beskrivande allt från hur du håller en middagsbjudning, vem som går först upp för en trappa, hur du ska hälsa på stan samt hur du tar hand om dina barn.

Bakmani

Vissa festar på sena lördagkvällar. Andra startar en rågsur, matar sin vetesur och gör en polish till ett levainbröd utan jäst som ska bakas imorgon.


Gräsänka och gräsdragon

Jag är gräsänka i dag, och då ägnar jag mig åt en av mina favoritsysselsättningar som min sambo inte gillar. Nämligen äta fisk. Jag planerar också att dricka någon folköl och spela lite tvspel, men det gillar ju min sambo också. Angående fiskätandet så tänker jag göra det enkelt för mig med kallrökt lax, tomater och färskost i bröd. Trevlig sommarmat!

Jag måste även uppdatera er på dragonfronten, jag nämnde ju att den vi har smakar gräs. När vi tog en morgonpromenad i morse passade vi därför på att stanna till på torget vid ett stånd med färska örter. De kunniga odlarna informerade oss om att vi förmodligen har att göra med en rysk dragon! Den smakar mycket lite som färsk och kommer främst till sin rätt som torkad, men även då utklassas den av den franska dragonen i smak. Det var ju lite typiskt eftersom det är just den ryska dragonen som tycks ha mest växtkraft av årets örter. Men nu har vi investerat i en fransk dragon också, så får vi testa torka-tricket av den ryska i slutet av säsongen.





Gårdagen i bilder och marinerad rödlök




Igår till grillningen gjorde jag en sallad med tomat, fetaost och örter och marinerad rödlök. Rödlökens karakteristiska smak kan ofta ta över en hel anrättning och ett sätt att mildra den är att låta den ligga och gosa i en marinad en kvart eller så. Jag marinerar i honung, balsamvinäger och salt och peppar. Sötman från honungen och balsamvinägern tar bort den värsta stickigheten från löken. Det blir riktigt gott.



Vi grillade kyckling, och till den serverade vi (den numera väldigt omskrivna) pindjursåsen samt stekta brödskivor. Den observanta lägger märke till att brödet ser väldigt industribakat ut. Det är det också, men vi hade ett litet lager kvar i frysen och när det är uppätet är det nära på totalstopp på köpebröd.



Älskade sommarmat!

Grillat är godast..

Det är så underbart med fredagar, på jobbet är alla lite extra uppslupna och vi fikar på eftermiddagen. Alla lämnar jobbet med ett leende och "trevlig helg". Sedan promenerar man hemåt och ser glada människor på uteserveringarna. Man klurar ut lite extra god mat, dricker gott vin, kollar på en brittisk deckare och tokdäckar vid 22. Fredagar är kärlek!

Ikväll grillar vi på balkongen. Det blir kycklingfilé, tomat- och fetaostsallad, och den där pinjursåsen jag skrev om här. Imorgon blir det surdegsbröd, jag tänker baka det "vanliga" levainbrödet men med Vetemjöl special fullkorn. Ska bli kul att se hur det blir.

Trevlig fredag på er!



Parken

Ikväll grillade vi i parken: lammspett (förmarinerade i massa olika spännande E:n), tomat, lök, ruccola, balsamvinäger och brödskivor doppade i olivolja. Det var supergott. Men, på något sätt, vi kunde lika gärna grillat varmkorv. Mat i det fria är liksom mat i det fria, och det är urgott vad det än är. Så leve ljumna sommarkvällar med massa god utomhusmat!

Växter på balkongen: Dragon

Dragon, är i alla fall i min värld, mest känd som bearnaisekrydda. Men den gör sig också väldigt bra i bergakungens sås (alltså en sås med grädde, vinäger, tomatpuré och dragonen). Generellt passar vinäger och dragon finfint så du kan lägga skördade blad i vinäger och sedan använda dessa löpande och tillsist har du en god dragonvinäger kvar i burken. 

Smaken är starkare för torkad dragon (till skillnad från många andra kryddväxter), och det skriver jag under på! Provade lite av vår ört och den smakade, ja, ungefär som gräs! Men jag vet att vi tidigare haft dragon som smakat dragon så jag hoppas att den bara behöver växa till sig.

Angående skördning, så tycks tricket att plocka blad löpande till användning och sedan skörda helt i slutet av sommaren fungera även för dragonen.


Olivtips, pindjur och en receptskiss

Nog för att jag gillar produkter till köket, men någon olivurkärnare har aldrig hamnat högt på min önskelista. Något annat som är nedprioriterat är att inhandla urkärnade oliver för dubbla kilopriset. Så, vad göra? Jo, jag krossar dem helt sonika med bladet på kniven (illustrativ bild nedan till vänster) och sedan pillar jag ut kärnan. Funkar kanonfint på mogna svarta oliver!


En annan sak jag gillar är pindjur. Det är lite som Ajvar Relish fast med bitar. Alltså en grönsaksblandning med rätt mycket paprika som finns i lite olika styrkor. Bäst gillar jag att köpa den hos vår lokala köttbutik (som också säljer plescavica och bosniskt bröd, det vill säga himmelriket för den som är lika förtjust i balkans mat som jag). Men Sera har också en toppenfin, billig pinjur. Den funkar till det mesta, vill man kan den dessutom blandas med créme fraiche och lite salt och peppar till en god sås till exempelvis grillat.


Men jag ska nog komma till saken. När ni nu har kärnat ur oliverna och inhandlat en burk pindjur så kan ni göra en god pastagratäng. Innehållet kan varieras i det oändliga, men igår gjorde jag på ett ungefär såhär:

Pastagratäng med pindjur och feta (6p)

Kokt pasta
Bacon
Lök
Paprika
Tomat
Vitlök
Oliver
Fetaost
Obscena mängder torkad oregano
Pindjur
Créme fraiche

Så här gör du:

1) Sätt ugnen på 200 grader.
2) Stek baconet, när det fått lagom med färg släng i hackad lök och paprika. Låt det mjukna.
3) Addera hackad tomat, riven vitlök, hackade (och urkärnade) oliver, pastan, oregano samt smula i fetaosten. Lägg i en ugnsfast form.
4) Blanda ihop pindjur och créme fraiche och bre detta över din pasta blandning. In i ugnen i 20 minuter ungefär. Pynta med färsk oregano.

Låt er väl smaka! 


Norges nationaldag och pizza

Jag hade alltid firat min namnsdag tillsammans med norrmännen. Jag visste att den dagen som miljontals norrmän fyllde gatorna med röd-vita flaggor i nävarna så var det också min dag. Men sedan något år så fick någon för sig att Rebecca, det är ju bibliskt! Varför inte lägga alla bibliska namn vid jul, så som Eva på julafton? Sagt och gjort, Rebecca fick pola med Isak den 19 december. Det var några sorgens år där innan de på namnsdagsverket tog sitt förnuft till fånga och helt enkelt flyttade tillbaka min namnsdag till 17 maj.

Så igår var alltså min namnsdag och till min stora förvåning kom min sambo hem fina presenter! Bland annat en baksten vilket gjorde att alla tidigare vaga middagsplaner jag haft genast gav vika till förmån för pizzan!




Vi gjorde en deg spetsad med lite surdeg och durummjöl. Såsen gör jag som alltid med lök och vitlök som steks i olivolja till de mjuknat, en slurk balsamvinäger får koka in och en rejäl dutt torkad oregano hälls på. Sedan adderas en burk hela tomater. Detta får koka en kvart eller så och sedan smakar jag av med salt, peppar, tomatpuré och honung.

På pizzan la vi riven gouda och parmesan, hackad fefferoni, paprikaringar, skivad chorizo och oliver. En perfekt namnsdagsmiddag!


Växter på balkongen: Oregano

Första året vi hade balkong köpte jag en massa blommor att pryda den med. Och, jo, blommor är ju vackra, men de är inte i närheten till lika användbara som kryddörter. I år har vi därför bara investerat i örter! Jag fuskar och köper redan uppdrivna färdiga plantor. Har varken tid, lust eller plats att sätta från frön. En av växterna vi köpte är denna oregano.



Det svåraste med örter är att veta hur de ska skördas? Som jag förstått så kan man plocka blad till matlagning löpande för att sedan slutavverka strax innan blomning. Jag provar den metoden, men om någon har några andra tips så mottages de tacksamt!


Balkonghäng med folköl och rädisor

Så här års är något av det bästa jag vet att sitta i solen på vår balkong. Trevligast är det förstås med lite att tugga på och något läskande att dricka. Jag diggar folköl, speciellt diggar jag folköl i små 33cl burkar, passar fint i handen och den hinner inte bli avslagen innan jag druckit upp den. Ett snacks vi brukar äta på våren när primörerna kommit är rädisor med salt. Det är en föredetta granne till min sambo som introducerade honom för det, och tusan vad gott det är som tillbehör till kall öl. Ja, alltså något recept får ni inte, utan ni häller helt enkelt ut lite salt på en tallrik, snoppar rädisorna och doppar snittytan i salt. Sedan är det bara att njuta av vårsommarvärmen!

 


Chiligryta med koriander, kanel, kardemumma och spiskummin

Vi har som sagt hängt hos min bror hela helgen, och han är vegetarian så jag fick upp smaken för färs gjord på sojaprotein. Riktigt gott, och precis samma konsistens som köttfärs. Så ikväll hade jag tänkt laga den här grytan med sojafärs, men i vår butik fanns den bara från hälsans kök. Jag köper inte produkter från hälsans kök. Så jag undrar om någon har tips på sojafärs från andra producenter?

Tillbaka till grytan (som därför fick göras på änglamarks blandfärs), som ursprungligen är ett av Nigellas recept. Jag är väldigt svag för hennes matlagning och hennes, får man lov att säga, sensuella inställning till maten. Att verkligt njuta av matens syn-, lukt- och smakintryck är viktigt, och det är något Nigella kan. Den här grytan är kanske ganska vintrig med sina jordiga kryddor, men den var toppengod idag. Vi åt den med matvete (och en skiva surdegsbröd, så klart..).



Chili (4p)

1/2 till 1 röd chilifrukt (beroende på styrka och storlek, samt hur starkt du gillar det!)
Chorizokorv (typ 100 g, men ta en sån god stark lufttorkad spansk, det blir godast så)
500 g köttfärs
En grovt hackad gul lök
Några hackade fefferoni
1/2 tsk mald spiskummin
1/2 tsk mald koriander
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk mald kardemumma (eller några mortlade frön från en kapsel)
En burk krossade tomater
Nån deciliter rödvin eller vatten
Några matskedar tomatpuré
1 burk stora vita bönor
4 msk sweet chili sås
Salt och peppar

Så här gör du:

1) Skär korven i 5 millimeters halvmånar. Hacka chilin. Stek dessa på medelvärme i värmetålig olja (typ rapsolja) tills korven dragit ihop sig och släppt sin orangea olja.
2) Lägg i köttfärs och lök och låt köttfärsen få färg.
3) Tillsätt fefferoni, kryddor, tomater, vin, tomatpuré, bönor och sweet chilisås. Låt sjuda i 20 minuter.
5) Smaka av med salt och peppar och servera med bröd eller ris eller matvete, eller vad du vill!

Smaklig måltid!

Minisemester



Det kommer vara lite tyst är på bloggen ett par dagar, är och hälsar på min bror och njuter av andras matlagning istället för min egen. Trevlig helg på er!

Bästa köksprylarna # 2

Den är rustik, den är rejäl, den skulle överleva ett kärnsvapensanfall. Vår runda skärbräda i trä. Den är lika vacker som uppläggningsfat som skärbräda. Den är stor nog att husera de olika högarna av lök, vitlök och morot. Den är tung och rör inte på sig. Vissa må säga att en skärbräda i trä inte är hygienisk, men det finns tamej tusan ingen känsla i en skärbräda av plast. Det enda man behöver tänka på är att olja in den ibland, så håller den sin fina yta länge (och när den ger vika har du bara en skärbräda med vacker patina).




Potatis- och schalottenlökssoppa med limegremolata och serranochips

Ja, så här var det. Min sambo sa: Vi måste äta något med bröd ikväll! Jag tänkte länge på mat med bröd i, vi hade ju brödsoppa häromdagen, du kan göra krutonger till salladen. Men vad annars finns det för brödmat? Vet ni någon?

Jag var inte mer fantasifull än att det fick bli soppa igen (men jädrar vilket fantasifullt namn jag gav den!). Den här gången en len potatissoppa. Inspiration kommer från ett gammalt recept på DN, men jag har gjort vissa modifikationer. Soppan blir lite het och syrlig och helt enkelt jättegod. Speciellt om du serverar den med levainskivor som du droppar lite tryffelolja över, lägger på några skivor mozarella samt pudrar över torkad oregano, salt och peppar och sedan kör i 225 grader i en 5-10 minuter. Så gjorde vi.



Potatis- och schalottenlökssoppa med limegremolata och serranochips(4 p)

6 potatisar av mjölig typ
4 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
lite färsk oregano
1 tsk torkad timjan
1.2 l vatten
2 dl vitt vin
2 kluttar fond de chef grönsaker
1 dl grädde (jag kör med mellangrädde)
Kajennpeppar
Salt och peppar
Limesaft från en halv lime
Olivolja
Några msk hackad persilja
Rivet skal från en lime
En riven vitlök
Hackad persilja
4 skivor serranoskinka

Så här gör du:

1) Sätt ugnen på 225 grader.
2) Skala lök, vitlök och potatis. Skiva alla dessa fint.
3) Stek på svag värme några minuter i olivolja.
4) Tillsätt färsk repad oregano och timjan. Häll på vatten, vin och fond de chef och låt det hela koka upp. Sänk sedan värmen till medel och låt den sjuda i 15-20 minuter.
5) Under tiden lägger du serranoskinkan på en plåt (och gör i ordning smörgåsar enligt ovan om du vill), samt blandar persilja, limeskal, riven vitlök och lite olivolja till en limegremolata. Sätt in plåten i ugnen när soppan kokat en kvart och låt den vara där i 5-10 minuter.
6) Mixa soppan och tillsätt grädde samt smaka av med kajennpeppar, salt och peppar och limesaft. Låt soppan koka upp.
7) Häll upp soppan, ringla gremolatan över och lägg på en skiva serrano. (För att göra det mer lättätet kan du skära serranon i skivor och strö över soppan).

Njut! Förslagsvis med ett glas av det vita vinet du hällde i soppan.

Bästa köksprylarna #1

Jag älskar slickepotten. Det måste vara det bästa redskapet någonsin. Uppfinnaren borde uppmärksammas! Jag efterfrågar slickepottens dag! Den hjälper dig få upp allt ur skålen och den låter dig verkligen komma åt i botten på grytan så gräddmjölken på värmning inte bränns. Den ersätter träslevar och skedar. Ja, det är helt enkelt det mest förfinade redskapet. Speciellt i dess nya skepnad, med silikon i spateln, vilket gör den värmetålig!

Den här från le creuset skulle gärna få flytta hem till oss.

Bild lånad från http://www.lyckasmedmat.se/product_info.php?products_id=163

Sufflétt

Vad gör du om du hittar några ägg som sjunger på sista versen och några trista ostkanter? Tar en tur till komposten? Nej, du gör en omelett förstås! Jag ser omelett lite som en pytt i panna i äggstanning, den är så förlåtande i sin gräddighet att du nog praktiskt taget kan stoppa i vad som helst. Så egentligen vill jag väldigt ogärna ge ett recept på omelett, det finns risk att någon rädd människa går och inhandlar precis vad som står. Omelett ska vara lite spontan, och omeletten ska vara platsen där du kan ösa ner de där kokta potatisarna och den sista skivan skinka. Så se detta som en receptskiss bara, och utgå från din egen kyl.

Men nu undrar ju du över rubrikens, ett nedfällbart tak av tyg på en metallställning?, koppling till en omelett, men det är apostrofen som gör hela skillnaden. Jag brukar nämligen tillaga omeletten som vanligt på spisen, sedan langar jag in den i ugnen, vilket ger en suffléeffekt i och med att den reser sig en aning och blir luftigare. Alltså en sufflétt.



Sufflétt (2p)

1 gul lök
150 g pancetta (det är ett slags italienskt bacon, men det går lika bra med just.. bacon)
4 ägg
1/2 dl mjölk
1 dl smakrik ost (vi hade någon som hette krutrök, det blev urgott)
Lite hackad färsk oregano
1 riven vitlök
Lite finriven muskotnöt
Salt, peppar
Saften av en halv lime
Några körsbärstomater i halvor
Torkad oregano
Lite mer god ost att toppa med

Så här gör du:


1) Sätt ugnen på 225 grader.
2) Skär itu löken på mitten och skiva den lite lagom tunt, skiva pancettan och stek dessa (i en ugnsfast panna) på medelvärme i lite olja tills löken börjar mjukna. Kasta i körsbärstomaterna och låt de steka med en stund.
3) Blanda under tiden ägg, mjölk, ost, hackad oregano och vitlök. Smaka av med muskot, salt, peppar och limesaft.
4) Blanda i torkad oregano i lök- och pancettablandningen och slå över omelettsmeten. Strö över lite ost på toppen. Låt stå en stund på medelvärme så att den får lite färg.
5) Skjutsa in i ugnen till den fått fin färg.

Låt stå en stund innan du skär upp den. Servera med lite grönt på toppen och limevatten så att den kvarvarande halvan inte försakas.

Premiärtur på cykel och (nästan)te-tips

Efter att ha ätit oss kalasmätta på pappa al pomodoro kom min sambo på den magnifika idéen att vi skulle ta en cykeltur. Han kunde inte ha föreslagit någon bättre efterrätt. Sol, vind i håret och ljumma vindar. Våren är verkligen underbar. Det var faktiskt årets premiärtur, inte en dag för tidigt.

Nu har jag gjort mig förtjänt av världens godaste te: Sweet Chai från Yogi Tea. Egentligen får jag nog inte kalla det te för det innehåller bara kryddor, men det är toppen för mig som har en fix idé att det är omöjligt att somna om jag ens tittat åt någon koffein- eller teininnehållande dryck efter klockan sex.


Bild lånad (stulen?) från http://www.goldentemple.nl/yogitea_gb/Chai/SweetChai.html

Pappa al pomodoro

Har man en gång upptäckt vilka förbaskat goda bröd det blir av surdeg är det svårt att sluta baka. Man slutar snabbt tänka rationella tankar gällande brödefterfrågan och brödutbud. Frysen fylls, skåpen fylls, du köper till en fristående frys för att gömma några till bröd, du hyr en torgplats och börjar sälja på torget...

Nej, nu ska vi inte ta i, det går också bra att stoppa brödet i en soppa. Inte vilken soppa som helst, utan den toscanska bröd- och tomatsoppan pappa al pomodoro. Egentligen består den endast av bröd, tomater, vitlök och basilika. Men det är ju lätt när man befinner sig i toscana där allt smakar som det borde göra, solmoget och smakrikt. I min tillsätter jag socker, lök, balsamvinäger och parmesanost (och idag också en klutt grönsaks fond de chef, men det borde inte krävas om du hittar riktigt fina burktomater).



Pappa al pomodoro (4p)

3 vitlöksklyftor
1 gul lök
3 burkar goda tomater på burk
Ungefär en kruka basilika
Ca 4 skivor dagsgammalt bröd, av typ surdeg eller lantbröd (det funkar inte med formfranska, den kommer bara lösas upp i soppan, det måste vara ett bröd med textur som behåller formen)
1 tsk balsamvinäger
Socker (efter smak, det beror på hur söta tomaterna är)
Salt och peppar
Olivolja och parmesan att toppa soppan med

Så här gör du:

1) Hacka löken relativt fint och skiva vitlöken tunt.
2) Ta bort bladen från basilikan och finhacka stjälkarna.
3) Låt basilikastjälkar, lök och vitlök mjukna i pannan.
4) Häll på tomaterna och mosa dom med en sked, låt det koka upp och låt det sedan småputtra en kvart.
5) Riv brödet i så stora bitar du önskar (och om brödet inte är dagsgammalt kan du låta det torka under grillen eller i en panna en stund) och tillsätt det, basilikan (som du river i bitar) och balsamvinäger och rör om ordentligt.
6) Smaka av med socker, salt och peppar och låt koka på svag värme ytterligare 10 minuter. Späd med vatten om det krävs, men soppan ska vara som en gröt ungefär.

Slaffsa upp i en skål och toppa med olivolja, basilika och riven parmesan!






Nytt på bakhyllan

Jag är inte mycket för söta bakverk, eller sött överhuvudtaget. Därför lämnade Leilas "A piece of cake" ganska mycket övrigt att önska. Hennes bakverk är inte bara av det söta slaget utan de är, generellt, mycket söta. Men nu när hennes nya bok "One more slice" kom ut kunde jag inte hejda mig när det stod lockande ord som surdeg, pizza och pasta på framsidan.

Så mitt nästa projekt blir att för första gången tillverka egen pasta. Leila skriver att det går så lätt med endast mjöl, ägg och en pastamaskin men jag ger mig tusan på att det går lika bra med mjöl, ägg och en kavel. Åtminstone när jag inte tänker göra något mer avancerat än jätteravioli. Vi får se om jag blir motbevisad.


Surdegsbröd a la pain de Martin

Som tur var vaknade jag denna morgon med en stor baklust, så jag plockade bara fram min matade surdeg ur kylen och den var i fantastiskt bubbligt skick.

Min vetesur är bara några veckor gammal och jag märker att den blir i bättre och bättre skick för varje bakning. Nästa gång kanske jag vågar mig på att baka helt utan jäst. Det är ju något så prosaiskt i att baka bröd på endast vatten, salt och mjöl. En härlig treenighet (som enligt fransmännen i och för sig är bröd, ost och vin vilket jag till fullo skriver under på) som skapar fantastiska bröd bara man ger det tid och lugn och ro och inte bråkar för mycket med degen.

Men denna gång bakade jag enligt Martin Johanssons recept på Levain med jäst, det är ett härligt saftigt bröd med ett segt håligt innanmäte och en hård skorpa. Jag bakade med receptet från hans bok "Surdegsbröd" men det är samma recept som ni återfinner här.











Jag använde 650 g vetemjöl special och 150 g vetemjöl special med fullkorn, det blev väldigt gott och snäppet nyttigare. Jag råkade också av misstag halvera mängden salt, använde 10 g flingsalt, men smaken var ändå mycket bra, så det kan ju vara ett tips om du vill hålla igen lite på saltet. Men jag rekommenderar er att följa Martins recept slaviskt, det är då ni får det där perfekta bageribrödet!

Det bästa som finns...



Även om jag verkligen gillar middagar så är nog ändå helgfrukosten veckans godaste mål. Jag vill ha min med extra allt: frukt, ägg, hembakat bröd, goda ostar och härliga skinkor. Jag vill sitta länge och egentligen vill jag nog ha en dagstidning i handen, men så långt har jag inte gått än..

Imorse njöt vi surdegsbröd med riktigt lagrad ost och bregott, kokt ägg, mocca med skummad mjölk, juice och grapefrukt. Det är i stunder som den frasen "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta" känns helt rätt placerad.


Surdegsbakets dilemma

Tänk dig detta scenario: du vaknar pigg och utvilad en lördagmorgon och tänker "här ska bakas litet surdegsbröd"! Du tar fram vetesuren ur kylen, matar upp den och ställer den i värmen på köksbänken för att den ska komma igång lagom till kvällen. Du går vidare med din dag, gör lite ärenden, äter en pizza. Blir kalasmätt och tar en tupplur. Vaknar och är allt annat än sugen på långtdraget surdegsbak.

Jo, det där var min lördag alltså.. Det är allt ett logistiskt problem det här med surdegsbak, speciellt om man som jag gillar att baka lite spontant på lördagmornar, men mindre ofta gillar att tvingas baka på lördagskvällar.

Fungerar det att skjutsa in surdegen i kylen och baka på den imorgon bitti tror ni? Jag tror jag ger det ett försök.

Jag väljer att kalla dig: "Skrapet i botten på pannan-såsen"



Det är ju så gott med vin i sås, i mitt tycke speciellt rödvin. Men det är något i färgbrytningen mellan den vita grädden och det röda vinet som gör att såsen ser ut som nån slags lervälling. Inte ens den så fotogeniqua persiljan kan upphäva intrycket av att du hällt tunn chokladpudding över köttbiten. Men gott blir det med rödvin i så strunta i estetiken ikväll.

Skrapet i botten på pannan-sås (2 hungriga eller 4 mätta)

En stjälk blekselleri
En morot
En lök
En vitlöksklyfta
Ett par deciliter grädde
Färsk timjan
Parmesan
En skvätt rödvin
Resterna av några köttbitar stekta i smör

Så här gör du:


1) Hacka selleri, morot, lök och vitlök så fint du bara kan. Låt det mjukna i olivolja på låg till medelstark värme i 20-30 minuter.
2) Häll på grädde och strö i hackad timjan och låt det koka medan du steker ditt kött. Vi stekte lövbiff i smör och olja, saltade och pepprade den rejält med både svart- och vitpeppar samt rev över parmesan. Ta upp köttet och häll en skvätt rödvin i pannan och vispa upp alla goda smaker från pannan.
3) Häll i rödvinsköttsaften och lite riven parmesan i grädden och blanda samt salta och peppra.
4) Pressa såsen genom en tunnmaskig sil. Grönsakerna har redan avgett sin smak till såsen.

Ät! Förslagsvis tillsammans med köttbiten du stekt, små borstade potatisar som du låtit gå på 225 grader en halvtimme eller så med timjan och olivolja, samt några körsbärstomater som du slängde in med potatisen sista 10 minutrarna. Strö över lite färska örter för den där restaurantkänslan. Smaklig spis!

Den väluppfostrade orkidén

Jag är värdelös med blommor, de är krävande och vill ha pyssel och kärlek och ingen är den andra lik.

"Jag vill doppas ner i vattenbad en dag i veckan", "jag måste torka ut ordentligt mellan vattningarna annars dööör jag", "jag vill få en halv deciliter vatten per dag och två dagar efter fullmåne vill jag ha 1 cl näring". Så ropar dom på mig. Men jag har löst det hela genom att inrätta en rutin. Varje söndag tar jag varvet förbi alla växter och skvätter i lite vatten. Sedan får blomman liksom "take it or leave it". Dör dom, tänker jag din förlust och någon ur din släkt ska jag aldrig mer adoptera. Lever dom överöser jag dem med komplimanger över att de är så lättuppfostrade och härligt anpassningsbara till mina rutiner.

En sådan blomma är denna orkidé, inköpt för 39 kronor på torget och har blommat oavbrutet i 8 månader. Och den inte bara blommar, den gör det med besked!




Stig Dagerman



En av de absolut största bokupplevelser som jag haft var i 14-års åldern då jag läste Bränt Barn av Stig Dagerman. Det var något i den mörka skildringen och det vackra språket som totalt fångade mig. Jag läste den gång på gång och vek små hundöron på sidor med speciellt vackra ord. Sedan lånade jag ut den där boken till en kompis som med samma omsorg som jag vikt ner sidorna vek upp dom för att hålla boken i fint skick. Det är så olika hur vi tänker.

Av någon anledning har jag inte läst något mer av Dagerman, men nu har nyutgivning skett av "Bränt barn" och "Tysk höst" och i höst följer fler utgivningar. I detta nu är Tysk höst på väg hem till mig och mina förväntningar är stora! Jag får återkomma med en recension.

Bolognese a la Santa Maria



Jo, det blev gott. Men frågan är om inte just kryddmixen gjorde mer skada än nytta. Den fick den där smaken som så tydligt är "smakförstärkaren". Ni vet den där smaken som enar varenda chipssort. Aromaten på barndomens knäcke i skolmatsalen. Men med följande piff blev det en riktigt smarrig köttfärsås som går fort att svänga ihop, finfint en torsdag.

Köttfärssås (4p)

En morot
En bit blekselleri
En lök
Olivolja
400 g blandfärs
400 g hela tomater på burk (gärna Mutti eller Änglamark)
Santa Maria kryddmix (kan (med fördel?) uteslutas)
Tomatpuré
Torkad oregano
En skvätt balsamvinäger
Lite honung
Salt, peppar

Så här gör du:

1) Börja med sofritton: hacka morot, blekselleri och lök relativt fint, låt det mjukas upp i olja på medelstark värme tills löken är genomskinlig och moroten börjat mjukna
2) Blanda i färsen och låt den fräsa en stund
3) Tillsätt tomater, tomatpuré, oregano, balsamvinäger och kryddmix. Låt bubbla så länge du orkar.
4) Smaka av med honung (eller nåt annat sött du har hemma, förslagsvis socker), salt och peppar
5) Piffa om lust finns med parmesan, bladspenat och oregano på toppen.


ÄT! Eller gör som jag och paniksläng dig efter kameran, knäpp tre kort, ät, slå dig ner vid datorn och inse att det ovanstående kortet är det bästa du har fått till. Försök öppna bilden för redigering i gimp, inse att du inte kan gimp utan bara råkar måla illa placerade streck i bilden. Kasta in handduken och publicera bilden och tänk saker som skönhet är inte allt, det är smaken som räknas, retuschering är falsk marknadsföring.

Skåpsrensning

För fyra år sen när jag om min sambo just blivit tillsammans hade vi en fäbless för kryddpåsar från Santa Maria av typen blanda detta i köttfärs så har du grekiska bifteki. När jag kollade igenom skåpet häromdagen fann jag några kvarglömda påsar för "lasagne" och "bolognese", så ikväll tar vi turen ner för memory lane och lagar bolognese a la Santa Maria-påse!

Jag får återkomma med resultatet.


RSS 2.0