Potatiskaka (a.k.a oströsti)

Första minnet av att jag lagade den här potatiskakan är från 12-årsåldern och jag var helt ovetande om dess ursprung tills jag satt och bläddrade igenom mammas gamla receptpärm och hittade ursprungsreceptet, oströsti! Förmodligen lagades den efter receptet första gången, men jag märker att den genomgått förändringar och (eventuellt) förbättringar under de här 14 åren den har lagats av mig. Inte bara ingredienserna har ändrats, utan jag har uppenbarligen modifierat själva tillagningsmetoden, härligt när recept får egna liv. Men vill ni köra old-school varianten har ni här ursprungsreceptet:



Jag lagar den alltid som en ensamrätt, men den funkar självklart att servera som ett tillbehör.

Potatiskaka 14 år senare (2p)
½-1 paket bacon
8 skalade och grovrivna potatisar
2 finhackade stora lökar
2 finhackade vitlöksklyftor
1 finhackad mild chili
Salt och peppar
2-3 dl riven ost
Olivolja

Så hör gör du:
1) Stek baconen färdig i en panna. Lägg baconet på en bit hushållspapper och häll bort fettet. Fyll i stället på med olivolja i pannan. (Det här steget kan ni hoppa, men jag får för mig att det är bättre för kroppen med olivolja istället för baconfett, men smaken blir säkert godare med baconflott..) 
2) Häll potatis, lök, vitlök och chili i pannan och låt det gå på medeltemperatur tills potatis mjuknat och röran börjat klibba ihop av potatisstärkelse. Det kan ta upp till 20 minuter. Smaka på potatisen och kontrollera att den är mjuk.
3) Salta och peppra och rör i den rivna osten och baconet. Platta sedan ut massan till en kaka och låt den gå tills ytan har fått fin färg.
4) Det här är enkel mat, men nu kommer vi till ett kritisk moment, vändningen. Ovanstående föreslår ett lock. Undertecknad brukar hälla över kakan på en tallrik, och sedan med en bestämd rörelse vända tallriken upp och ner över pannan. Brukar gå finfint.
5) Stek klart kakan på andra sidan. Klart att servera!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0