Räkresan

Jag äter inte skaldjur har länge varit en sanning för mig. En något jobbigt sanning då andra människor verka älska skaldjur med en sån väldig passion! Tänk bara hur många räkfrossor som saluförs, hur många skaldjursplatåer som äts vid de allra festligaste tillfällen. Jag har haft en känsla av att jag missat något stort!

Det här beslutet att jag inte gillar skaldjur togs någongång i 12-års åldern och sedan har jag hållt fast vid det. När jag var mindre och vi åt bakpotatis fick jag alltid en smarrig skinkröra medan de andra åt kräftstjärtsröror. När andra åt kräftor fick jag alltid pastasallad. Och när andra äter sushi ber jag om min utan skaldjur (och bläckfisk!).

Men sedan för ungefär ett år sedan bjöd en arbetskamrat på smörgåstårta på sin födelsedag, och jag kände mig tvungen att äta och det var nåt väldigt smaskigt i mötet kladdig majonnäs, dill, räkor och citron. Där började min räkresa som jag väljer att kalla den. Den har tagit mig, med mycket små steg till att jag idag kan känna mig vansinning sugen på en riktigt stor räkmacka med handskalade räkor. Igår åt vi på en uteservering här i stan och jag beställde en stor smörgås med skaldjursröra, räkor och kräftstjärtar och satte i mig hela härligheten med stor glädje. Det är häftigt hur man kan gå från att ogilla något, till att tycka det är ok, till att verkligen begära det!

Nu är det bara att fortsätta, det finns många av havets frukter kvar att upptäcka! Har ni gjort några liknande matresor?



Här borde vi kanske ha en bild av en räka, men de är inte så fotogeniquea som de otroliga violer som finns vid mina svärföräldrars torp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0